pizza.

idag var det dags. efter ett pass med extra djupa abrolls så ringde jag den lokala pizzabagaren och beställde pizzornas rolls royce. eller kanske snarare pizzornas långtradare, då den är mer stor än lyxig.

hursomhelst är det superkebabpizzan jag snackar om (i mitt fall med kyckling istället för kebabkött). pizza och kebabtallrik (i mitt fall kycklingtallrik istället för kebabtallrik) på samma gång! om inte det förtjänar ett pris av nåt slag så vet jag inte vad som gör det.

men jag vill ju inte helt okritiskt hylla detta fettmonster. i min nya roll som hälsokille så ser jag självklart farorna med att alltför ofta fylla buken med detta. hur gott det än må smaka. och för att ni barn därute, som i jakten på en sund förebild hittat hit, verkligen ska förstå hur illa det kan gå så kommer ni nedan få ta del av skrämmande, aldrig tidigare publicerat, fotomaterial.

känsliga läsare. håll i hatten.

vad vi ser här till höger är en bild tagen i början av maj 06, på ett extremt sunkigt rum på ett vandrarhem i laos.

rätt smal och slank, även om en liiiten utbuktning på magen kan synas.

vad som försigår på bilden är en bli-mindre-kittlig-träning, med min mentor andreas riktigt i gasen. en skrämmande övning som går ut på att
jag inte får ta ner mina händer hur nära min mage han än kommer med sina. för världens kittligaste person är det en mardröm.

och här, sisådär 7-8 månader och ca 64 superkebabpizzor (med kyckling) senare ser ni en någotlunda mer rundlagd man. en man som försöker dränka sorgen i sitt snart infarktade hjärta med billig importöl och ett glatt leende.

brrrrrrr!

brevid mej på bilden är mina kära vänner emma och hampus, som på ett smakfullt sätt ignorerade min fetma och vänligt delade soffa.

så dagens lärdom: superkebabpizza (med kyckling) gör sej bäst i lagom mängd.